Oljepriset i Hormuzsundets grepp
En månad efter attacken mot Iran ligger oljepriset kvar på förhöjda nivåer runt 110 dollar per fat, med intramånatliga toppar på 120 dollar. Det är den högsta noteringen sedan 2022, och svängningarna är ovanligt stora. Hormuzsundet, där omkring en fjärdedel av världens oljeexport normalt passerar, var under en period i praktiken stängt för sjöfart. Sundet har gradvis öppnats något, men på Irans villkor och med avgifter som bromsar det fria flödet. Förhandlingssignalerna från både Washington och Teheran har varit motstridiga, och upprepade tidsfrister har givits och skjutits upp. Ett regimskifte i Iran framstår som allt mindre sannolikt. Den stora osäkerheten är nu inte om konflikten kommer att eskalera ytterligare, utan hur lång tid det tar innan ett avtal eller en vapenvila kan komma på plats.
Stagflationens skugga över världsekonomin
De varaktigt höga energipriserna har satt i gång ett klassiskt stagflationistiskt tryck på världsekonomin: inflationen drivs upp samtidigt som tillväxten dämpas. I USA har det genomsnittliga drivmedelspriset passerat fyra dollar per gallon för första gången sedan 2022, vilket direkt urholkar hushållens köpkraft. De positiva impulserna från skattesänkningar och finanspolitiska paket dämpas därmed av energiräkningen, även om de fortfarande fungerar som en buffert mot ett kraftigt fall i aktiviteten. Historiskt har stagflation varit negativt för både aktie- och obligationsmarknaden, och bilden kompliceras ytterligare av att det amerikanska mellanårsvalet närmar sig. Erfarenheten visar att administrationen lyssnar när marknadsoron blir tillräckligt stor. Förväntningen är att trycket mot en deeskalering kommer att öka i takt med att de ekonomiska konsekvenserna blir mer synliga.
Räntemarknaden vänder tvärt
Oljeprischocken har utlöst en markant omprissättning i räntemarknaden. Förväntningarna om räntesänkningar från den amerikanska centralbanken, som präglade marknadsbilden för bara några månader sedan, är nu helt bortprisade. I euroområdet är det nu inprisat tre räntehöjningar fram till årsslutet, och motsvarande rörelser ses i Storbritannien, Norge och Sverige. Norges Bank har gjort en tydlig helomvändning och signalerar upp till två höjningar i år, efter att ha justerat upp räntebanan kraftigt. Bakgrunden är att centralbankerna måste prioritera trovärdigheten i inflationsmålet, särskilt efter en lång period med inflation över målet. Även om oljeprisuppgången är en utbudschock som enligt läroboken kräver en annan respons än en efterfrågeschock, gör den redan ansträngda inflationssituationen att centralbankerna har begränsat handlingsutrymme. Resultatet är en räntemiljö som på kort tid har gått från medvind till motvind för både tillväxt och marknader.
Vägen framåt
Trots en orolig mars finns det mycket som talar för en mer konstruktiv bild framöver. Historien visar att energichocker sällan varar, och förhandlingarna mellan parterna pekar i riktning mot en gradvis deeskalering. Finanspolitiska åtgärder och skattesänkningar ger fortsatt stöd till tillväxten, samtidigt som centralbankerna har visat att de anpassar sig snabbt när förhållandena kräver det. Företagens intjäning har hållit sig väl genom oron, och rapportsäsongen bekräftar att bolagen fortsatt levererar. Oslo Børs har gått mot strömmen med ny styrka från energisektorn, och de underliggande tillväxtdrivarna är intakta. För långsiktiga investerare framstår aktier därmed fortsatt som ett attraktivt alternativ för placering av kapital.